Lock-Sport-Krock

När man pratar om musik med mig finner man ofta att jag är något av en allätare, det mesta funkar. Det mesta går att lyssna på, men jag är något av en fanatiker när det kommer till piano och akustiska gitarrer.

Ända sedan mitten av september har jag lyssnat på en man vid namn Nikola Sarcevic. En svensk kille från Örebro, mest känd från Millencolin. Jag har provat att lyssna på dem, enbart för att jag fallit för Nikolas röst, men känner inte riktigt samma känslor inför dem som inför hans soloalbum. Det album som ligger mig närmast hjärtat just nu är Lock-Sport-Krock med dess otroligt sorgsna men ändå vackra temat som är olycklig kärlek, obesvarad kärlek. Min favoritlåt på hela skivan är My Aim Is You, den väcker så många känslor och minnen hos mig. Både positiva och negativa, saker som jag troligtvis inte kommer komma ihåg i framtiden. Men något jag kommer att minnas är att detta är låten som min drömkille spelade in när han spelade gitarr och sjöng för mig. 

"Cause all I want is to be with you. It's all I want, doesn't really matter what we do. Cause all I want is to be with you." så sjunger Nikola, och så sjöng även mannen jag vill dela mitt liv med. Jag älskar den här låten, men jag klarar inte av att lyssna på den när jag är ensam, inte längre. Jag kan lyssna på den i skolan och njuta av den men i ensamheten får texten en helt annan betydelse. Då väljer jag istället att lyssna på Lovetrap eller Mirror Man. 

Just nu lyssnar jag på Nobody Without You och tar till mig allt som sjungs. För det är så jag känner mig nu, som ingen. Jag vet att jag är någon, men jag har tappat bort mig själv. Är ute på villovägar, vilse i skogen. Vilsen i mitt känslokaos. Jag lyssnar på New Fool och skrattar en smula åt min dumdristighet, hånskrattar åt mig själv för att jag visar mig underlägsen. För att jag berättade för Honom att jag älskar honom, för att jag inte sa åt Honom att Han gjort sitt val. För att jag är så lycklig över att Han älskar mig, för att jag känner mig patetisk. "I am a loser, I am so lost without you." Precis så känns det. Jag är vilsen utan Honom. När jag inser det vill jag bara gråta. Jag älskar Honom, och jag hatar att jag gör det. Hatar att jag låter Honom ta en så stor plats i mitt hjärta, hatar mig själv för att jag vägrar inser hur elakt det Han gör egentligen är. Hatar Honom för att Han fortfarande älskar mig och inte kan släppa taget. Jag älskar Honom så mycket att det gör ont, och jag hatar att Han gör det här mot mig. Men "I'm nobody without you just a shell, I'm like a flower with no smell. It's a living hell."