Med din röst ringandes i mina öron

Jag är förkyld, väldigt förkyld men det verkar som om jag är den enda i min familj som hör hur jag hostar och snyter mig var femte sekund i hopp om att min snuva ska gå över. Jag har hittills förbrukat ett paket alvedon och använt upp 3 paket näsdukar. "Go Life!" mumlar jag och känner hur en nysning letar sig fram genom min kropp. "Bless me" säger jag och känner återigen den där lilla pirrningen som hotar att sänka mig. Jag säger som min kära vän Johanna, vem fan kom på idén att kombinera halsont med hösnuva och nästäppa? Bloody idiot...

Det enda jag har gjort idag är att kolla på serier, i detta fall Merlin. Jag har insett att Bradley James är en fantastisk skådespelare som otroligt nog påminner mig väldigt mycket om Jensen Ackles. Gud välsigne dessa män och deras välformade ansikten. Deras perfekta käkben och vackra ögon som skulle få vilken kvinna som helst att falla pladask för dem, eller ja... om dessa kvinnor nu känner sig attraherade till män, så jag antar att påståendet även gäller män som attraheras av män. Sedan finns det ju dessa personer som inte attraheras av någon. Men det är inte det jag tänkte skriva om.

Jag har ännu en gång fallit för Merlins mysterier och den fantastiska storyn som gömmer sig bakom legenden om kung Arthur och trollkarlen Merlin. Det är en underbar serie, och jag kan inte hjälpa annat än att shippa prinsen och hans tjänare. Jag menar, bromancen... Wow, best buddies! Jag skulle kunna citera deras relation med några simpla meningar, men att styrka mina åsikter känns inte som rätt sak att göra just nu. Vad som är rätt vet jag inte, det enda jag vet är att jag gör vad som helst för att fördriva tiden. 

Allt på grund av att en viss person kände ett behov av att ringa mig senare ikväll. Vad skulle jag säga? "Nej tyvärr så går det inte. Jag vill höra din röst men jag känner inget behov av att utsätta mig för den smärtan.", nej tack. Jag undviker helst det, för jag vill ju inget hellre. Även om jag kanske blir tvingad att fejka mig igenom samtalet, spela lite teater igen. Allt jag vill är att det kanske ska hjälpa mig att gå vidare, även om jag tvivlar på det. Det enda jag vill är att få de överstökat, få höra hans röst i några sekunder och sedan skylla på något annat så att jag kan lägga mig. Visst, jag vill höra hans röst och jag vill prata med honom, men jag fruktar det som väntar om jag faktiskt gör det. Jag är rädd för vilka ord som kommer möta mig från andra sidan telefonen... Jag vill få det överstökat och jag vill få det gjort nu. Men jag antar att två timmars väntande är värt mödan? Eller inte. Men jag vet i alla fall vad jag vill ha sagt och det är inte bara hårda ord som väntar honom även om det är de som alla runt omkring mig vill att jag ska låta regna över honom. Nu ska jag fortsätta mitt mentala vankande och kolla mer på Merlin innan jag beger mig upp på mitt rum för ett samtal jag inte vet om jag vill ta...