"Ligger och tänker på hur underbart det skulle vara att höra din röst i telefonen! Fast det skulle inte vara nyttigt för nån av oss :/ !" stod det i smset jag nyss läste och helt plötsligt är tankarna på Honom tillbaka. De där tankarna som jag sluppit större delen av dagen för att jag varit för upptagen för att tänka dem. De där som jag sagt åt mig själv att inte tänka. Tankarna jag bara tänker när jag är ensam. Jag saknar honom, saknar hans röst.
När jag först läste det kom rodnaden och mitt hjärta slog extra hårt! I två sekunder innan jag kände hur jag började skaka under huden, vibrera och skrika inombords. Klumpen i magen och halsen var helt plötsligt där och känslan av att kvävas uppstod som från tomma intet. Jag kämpar fortfarande emot lusten att ringa upp så att jag får höra den där fantastiska stämman som fyllde mina öron med vackra ord, den där rösten som får hela min kropp att skälva med förväntan. Som får min mage att bubbla av lycka. Speciellt när tonläget sjunker, när orden som lämnar de mjuka läpparna som jag älskar att kyssa inte längre är vackra utan när de beskriver vad Han vill göra. Jag vill höra Hans röst, vill höra hur den skär sig när Han precis har vaknat, höra hur grumlig den blir när Han är sömnig.
Jag vill höra hans röst, men jag tänker inte låta mina begär styra över mina handlingar. Så istället ska jag gå och lägga mig och hoppas på att jag, även om jag sover dåligt, slipper drömma om Honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar